Vad har vi gjort idag? AMAZONRELATERAT

[Amazonsport]

Helt otroligt va tuffa Volvobilarna blir med "rätt" storlek o utseende på nummerplåten. T.o.m. en Volvo 245 blir riktigt cool med Amerika skylt på..

[Ragge]

Helt otroligt va tuffa Volvobilarna blir med "rätt" storlek o utseende på nummerplåten. T.o.m. en Volvo 245 blir riktigt cool med Amerika skylt på..

Herregud vilken romantisk bild ... blir nästan tårögd här !!!

[Rolf]

... blir nästan tårögd här !!!

Ha, ha, det var väldigt vad "mjuka" ni är pojkar

[Gunnar S]

Jag lägger in detta här. Om det är fel så får moderator flytta till lämpligare ställe.
***************************************************************************************************************
Mycket av våra bilminnen är ju rent visuella. Alla minns vi väl alla de fräcka bilar som vi vänt oss om efter och som sedan satt fart på våra fantasier.
Jag har massor av sådana minnen. Den där specifika Amazonen som passerade när vi stod nere vid landsvägen, den där dagen i Maj 1973. Hur han växlade ner och lät sportmotorn varva ur innan nästa växel gled i och fick bilen att skjuta fart med ett lätt däckskrik... En annan, mattsvart-rollad kämpe som tvingades till en enhjulsbörn utanför jourbutiken en råkall aprilkväll 1993...

Jag har nu ett ljudminne av en Amazon.

Under några år, i slutet av 80-talet och början av 90-talet brukade brorsan och jag turista i Norge. Ungefär en vecka åt gången brukade vi ägna åt att färdas runt i Møre og Romsdal fylke, med Trollstigen, Geiranger, Åndalsnes, Eikesdalen, Sunndalsøra etc.
Oerhört vackra trakter och fina vägar. Vår grundplan; att sova i tält sprack redan första året när vi nådde Trondheim efter en tröttande resa över kölen. Hädanefter var det sk. hytter som gällde. Prisskillnaden var marginell och vi slapp trasslet med att resa och riva tält. Mer tid kunde ägnas åt korvgrillning och öldrickande...

I Sunndalsøra fanns vid denna tid en helt underbar camping/stugby som heter Lort Phillip. Namnet kommer från engelskan och har inget med smuts att göra. Mitt i dalgången, med höga berg runtomkring, ligger denna underbara camping.
Från tunet ser man ut över dalen och väg 62 mot Eidsvåg. En sommarkväll när vi installerat oss i vår stuga för natten, grillat några norska korvar och sköljt ner med ett gäng pilsner hörde jag den.

Det var en Amazon, det är jag stupsäker på. För bara ett ögonblick anade jag bakljusen innan den försvann bakom en krök. Men ljudet av trimmad Amazon tog jag inte miste på. Jag kunde följa det under en lång stund. Dubbla Webrar och under det, det där karaktäristiska stomljudet som bara en preppad B18 eller B20 kan leverera. Att stå där i den svala nordiska sommarnatten, läppja på en öl och lyssna till hur föraren kör sin maskin längs serpentinvägen, det var en sån spektakulär upplevelse att jag inte kan släppa den. Ljudet av framfarten dröjde sig kvar i kanske 5 minuter.

Detta är mer än 20 år sedan men jag tänker på det ibland. Tänker på vem föraren var och vart han var på väg. Kom han fram nån gång eller kör han fortfarande sin bil genom hårnålskurvorna på de där inspirerande vägarna i vårt västra grannland? Det var en helt underbar ljudbild och när jag tänker på hur föraren drog på växlarna, dubbeltrampade, mötte med gasen och aktivt avverkade kurva efter kurva så mår jag så gott i hjärtat.

Det finns inget som toppar ljudet av en volvomotor som skruvats ihop med rätt prylar och lite känsla. Maskinen blir till en förlängning av den mänskliga naturen. Människa och maskin blir Ett och en Amazon kan komma att fungera som en tidsmaskin för sin aktive förare. Kanske den här amazonen genomförde en slutgiltig nedväxling, accellererade till warpspeed ut på en raksträcka och dök in i ett maskhål som ledde till en annan galax...

Pilsnern är urdrucken, det är dags att gå och lägga sig och drömma om tidsresor. I morgon väntar nya äventyr, men mitt ljudminne har berikats med något helt enastående.

Länge leve Volvo Amazon!!

[Amazonsport]

Gunnar S.. Så vackert skrivet att jag blir tårögd.. Detta är äkta poesi grabbar o tjejer

[Rolf]

Gunnar S.. Så vackert skrivet att jag blir tårögd.. Detta är äkta poesi grabbar o tjejer

Ja du Amazonsport, du får ge mig en servett kanske, nu blir jag tårögd själv.

Vackert kåseri, Gunnar.

Detta leder tillbaka till mina tankar om "Super Amazonen"

Jag lurar dagligen på att stoppa i en B23 Turbo i ett Amazonskal men jag tror att man förlorar själen på bilen. Om man vill åka jättefort finns det bilar som fixar det men dom kommer inte med Amazon känslan.

Pedalljudet, handbromsljudet och SU brölet kan inte dupliceras av något annat fordon.
Pappas vigselring som slog i bakeliteratten efter varje rattrörelse kan bara uppskattas av en själv.

Kanske Super Amazonen har en lagom trimmad B18 med en go kam och en overdrive?
Kanske Super Amazonen är en helt orginal 123GT??

Mera sömnlösa nätter att se fram emot!

[vidingsbo]

Många av oss har ju kommit upp i lite mognare ålder,så nu räcker det enligt mitt förmenande med sporten, med lite sänkt fjädring,grövre avgas,samt snygga fälgar.
Min dotter,som är -26,tar gärna sporten av mej,bara för den har sån själ,känsla,eller whatever.
Till saken hör att även jag,som många av er andra,har flera hobbyfordon,däribland 9 L helalu Cheva,med 5 vxl manuell,grym sak,men ändå inte som sporten.
I går var kompisen och jag ut och gled i höstmörkret i Saratoga-57an,aaah,bara att njuta av instrumentbelysningen,ljudet,lukten,sinnesron...inte undra på att man sover bra sen.
Jag känner mej väldigt priviligierad emellanåt,mycket tack vare vår härliga hobby,den ger mej inte bara fordonen,utan också alla er andra sköna karaktärer som man får ta del av,bla här på forumet.

[Ragge]

dessa inlägg av garvade hårda grabbar är beviset på motsatsen till alla kvinnors påhopp , killar/ män HAR KÄNSLOR ... har på facebook sett dessa hånfullheter att enda känslan vi har är hunger , men detta är bevis på poesi, mjukhet och romantik ! vem fan minns ett par nya gardiner för 20 år sedan ??? eller att man råkade få en blomma ... nää , en gammal b18/b20 har mera själ och som Gunnar så fint beskrev finns ljudminnen som får nackhåren att resa sig . Jag bor i Munkedal , en liten skithåla längs E6 och det ligger i en dalgång med berg på båda sidor . Detta får 2" ljudet att eka över hela byn och vissa motorer lät ännumera "skönt" när de fick motstånd och man på medelvarv på hög växel körde uppför långa stalebackarna . I ungdomens glans tog vi alltid en tur ner för backarna till kvistrum där bensinmacken låg och vände sedan uppåt igen utan huv när man trimmat och testrundan stundade ... man stoppade till och justerade lite och sedan fortsatte test turen . Nästan alla kompisarna hade amazoner och det blev ofta små race på byn , på senare år har detta försvunnit helt och ungdomarna åker med visslande turbos och avgasrör som påminner om stuprör och bara brölar okänsligt , det har bara varit jag som envist bitit mig fast i gamla amazoner , 140 och liknande men nu har jag lyckats lura in fler som investerat i dessa gamla klenoder och det gör att man lever upp mera igen ... Hoppas att även i framtiden kunna upptäcka nya sköna ljudupplevelser !

[Gunnar S]

Rolf!

Jag tror du sätter fingret på något viktigt där.
Det där med själen...
Att ta en kaross och fylla den med modern mekanik är inte detsamma som att bejaka ursprunget.

Doften av "skuffpapp" med tillsats av bränd SAE 80, kvarglömda skattemärken på ventilationsrutan eller det där,
lite skavda H-märket på instrumentbrädan.
Det som skulle göra gamle "Eskil" uppmärksam på att han nog borde hålla till höger from. den 3 september 1967.



"Pappas vigselring som slog i bakelitratten efter varje rattrörelse kan bara uppskattas av en själv."
En mycket träffande minnesbild. Mina föräldrar kedjerökte i alla sina Amazoner. Jag minns min
pappa som knackar ur pipan mot klacken utanför bilen på nån rastplats längs med E4:an när vi
stoppat för att fika på medhaft campingbord och titta på alla ekipage på väg mot
industrisemestern... Hårdkokta ägg, mammas korvmackor och O'boy ur skotskrutig termos.
Morsan har mönstrad grön jumper och fula 60-tals solglasögon.

En bil är ju inte bara ett transportmedel eller plattform för diverse tekniska experiment. Bilen är
bärare av drömmar också. Bland dofterna i kupén dröjer sig minnen kvar. Där har människor
levt och hoppats och drömt om den ljusnande framtid. Där har det hånglats, växlats ringar och
brutits löften och slagits upp förlovningar... Övningskörts, rallykörts och buskörts...
Enligt en reklamslogan från 60-talet:

"Volvo Amazon är bilen man älskar genom att köra den som om man hatar den."

Målande minnen från Ragge!! Ljudminnen ska inte underskattas.
Meka och provköra utan huv...

Så även om det optimala vore en aluminiummotor och megamaxibromsar så kanske det upphör
att vara en Amazon då. Det blir något annat...
Kanske "Superamazonen" är en helt vanlig, insliten Favorit, 122S eller 123GT med sisådär 40000 mil på minnet.
Med all säkerhet kommer den att erbjuda sin förare åtskilliga resor i dimmiga sommarnätter, mot ljushastigheten…
och därigenom bevisa att Einstein visst hade rätt.
Kanske det är den som ska utgöra tidsmaskinen i våra resor längs ungdomens serpentinvägar.
Kanske det inte alls handlar om det yttre eller ens om teknik.
Kanske allt handlar om betydelsen det aktuella fordonet får i vårt inre... Att låta nostalgin få ta plats.

Det är väl det som är meningen med uttrycket: Affektionsvärde.

[Rolf]

OK, jag slänger in några Amazon minnen till. 

Min storebror var en duktig chafför och han såg till att jag närmade mig tonårsåldern bland röda Amazoner med femonhalvtums fälgar, mattsvarta huvar och massor av extraljus. Ja, och Comfort Racings kort växelspaks konsoll var ju ett måste.

Vi bodde i Mölndal och brorsan fick i uppdrag att hämta moster i Västra Frölunda. Morsan frågade om resan gick bra och moster som hade bra med humor sa att dom flög mest...med hon sa att det är ju bra för då sliter det inte på däckerna !

En till: 

Brorsan byggde en Amazon med hela drivlinan från en senare modell bränsleinsprutad P-1800, komplett med kort spak. Jag vill minnas att Volvo erbjöd en karossbit som täckte det nya växellådslocket. Jag kanske har fel på det. Den hade också grön askfatsbelysning...grejer det!

Förresten, vi glömde att nämna ljudet när askfatet dras ut. Finns bara ett askfat som låter så.

I alla fall...vi åkte på motorvägen söderut mot Kungsbacka (Kingsreverse) i en helvetes fart med den röda linjen på hastighetsmätaren fullständigt begravd på höger sida. På denna tiden vär säkerhetsbälten inte så viktiga och jag hade inte mitt på mig. Brorsan var fastspänd.

Det var ett djupt gupp på motorvägen förmodlgen skapat av sjunkning. Brorsan visste precis var det var. Den vita Amazonen blev helt viktlös för en sekund för att sedan hamna i botten. Sen sköt den upp i rymden och blev viktlös igen. Min rygg hamnade platt mot innertaken för att sedan för att sedan landa hårt med rumpan på det äkta galon sätet. 

Brorsan garvade hela vägen till Kungsbacka.