Att laga kylare är inte alldeles lätt. Normalt så brukar man löda igen den eller de celler som läcker, självklart blir då kylförmågan sämre.
Vi hade en svetsare som hela tiden åkte på att reparera de kylare/värmeväxlare som sitter på de gamla Jumbojet motorerna (JT9D). Kylaren/värmeväxlaren var drygt 1 meter lång och 30x30cm i fyrkant. eftersom det handlade om flygmaterial och höga temperaturer, över 700grader så var materialet av nickelbas. När det konstaterats läckage så skar man upp en lucka i vardera ändens tank, detta för att komma åt cellerna ifråga. dessa celler bestod av tunna runda rör. I dessa trasiga celler så stoppade man i ett mindre insatsrör som sedan löddes fast i varje ände. lodet var av högtemp typ dvs. över 900grader. Lödningen gjordes med hjälp av gassvets och flussmedel, trångt och djävligt var det, vilket ibland gjorde att lödningen inte blev korrekt utförd. De celler som inte gick att täta via dessa insticksrör svetsades igen med TIG i bägge ändar. Då cellerna var åtgärdade så svetsades luckorna igen och en ny provtryckning företogs. Slarvade man så fick jobbet göras om tills kylaren var tät.
Lagning av dessa kylare var praxis och pågick i många år då det helt plötsligt började komma tillbaks kylare från driften, dom hade börjat läcka som såll och det redan efter några timmars drift i luften. skumt, efter en hel del undersökningar kom vi fram till att svetsaren hade tröttnat på det eländiga högtemplodet, det var ju ett helvete att få dit. Så han hade på eget bevåg börjat använda silverlod istället, smälttemp 650 grader, vilket givetvis var under den driftstemperatur som kylaren arbetade vid. Varför...? Jo det var ju lättare att löda med blev svaret...!!!!..
Om man inte vet vad man håller på med så ska man akta sig för att ta genvägar, det kan gå illa i slutändan, speciellt inom flyget...
.