forum.p120.se

NOS-delar som är elförzinkade har i regel en mycket fin grå färg. När jag har lämnat iväg delar för elförzinkning så har mina delar dock fått en matt och mycket blåskimrande yta som inte ser bra ut. Är det någon skillnad på elförzinkning förr och nu? Kan mitt underarbete ha varit för dåligt eller är möjligen de på ytbehandligsföretaget klåpare?

Förzinkade bult och andra delar för några år sedan när jag renoverade en Corvette. Fick då en längre föreläsning av han som har firman, och som kan området. Det är 2 steg i förzinkningsprocessen. Det första lägger man på zink, och i andra steget kom det på någon tusendel av något annat ämne, krom?. Det kallas i alla fall kromatering. Totalt lade han i alla fall på 12 tusendelar, mer är inte bra för då går gängorna trögt. Det här skiljer dock mellan olika firmor, "köpebult" kan ha så lite som 3 tusendelars skikt av zink/ kromatering, det är därför de rostar så förb. Höll på att glömma, kromateringen är till för att stänga inne zinket, annars blir det "skägg" på bulten efter ett tag.
Grå bultar låter mer som att de är varmgalvade.
Föreläsningen var betydligt längre än så här, men detta var huvuddragen...

Fyller på Skrotnickes utmärkta lektion här. När jag jobbade inom industrin såg man ofta kromaterat gods. Det kunde skifta svagt i färger från blått över grönt till gult. Vad det beror på får någon annan förklara.
Man skall dock inte blanda ihop det med riktig så kallad gulkromatering. Det är något annat, och finns även i flera andra färger. Vanligt på aluminium.

miljökrav har dessutom satt stopp för vissa ingredienser så idag är kulörerna olika rent visuellt.

Ju ljusare färg på kromatskiktet desto tunnare är det. Gulkromatering kallas vanligtvis det skikt man lägger på zinken, det är en snabb process som innebär att man doppar detaljen i ett bad bestående av kromsyra, det brukar handla om runt 10 sek. Badets funktion är att omvandla metallisk zink till zinkkromat vilket har stort motstånd mot korrosion (vitrost). Processen är att anse som ett korrosionsangrepp på metallen eftersom den avverkar en del av ytan. Ju längre tid man håller detaljen i kromatbadet desto mörkare blir färgen på ytskiktet, då den blir rödbrun så brukar man benämna det hela som överkromatering. Att skiktet skiftar i färg beror på att kromsyran fortsätter att angripa zinken under avspolningen med rent vatten och där man inte får bort kromaten så blir färgen kraftigare.

Infärgning av aluminium sker genom anodisering(eloxering) och innebär att man via en syra och ström fräter ner porer i materialets yta, dessa porer fyller man sedan med en lämplig färg. Det hela avslutas med att man försluter porerna genom uppbyggnad av ett transparent oxidskikt, vilket kan ske med hjälp av exempelvis överhettad vattenånga. Kromateringsprocessen av zink har således inget att göra med eloxering och infärgning av aluminium.